Det roar mig att dessa hus som andas så mycket 70-tal ligger i ett av Uppsalas dyraste och mest attraktiva bostadsområden. Men när gamlingarna som nu bor i husen dör kommer de att köpas av rika människor utan smak och stylas om till hus utan hemkänsla med bara en vit slät fasad och trädgård utan själ med raka linjer, granitplattor och välansade buskar. Men varje tid har ju sin smak och sina ideal och det är väl egentligen ganska roligt när man tänker efter.
Det bästa med att det har blivit kallare är att kajorna har kommit tillbaka in till stan för att sova på nätterna. Det är ett så hemtrevligt ljud med deras tjattrande i skymningen och jag känner mig alltid lite lättare och friare när jag ser dem flyga förbi ovanför mitt huvud i jakt på bästa sovplatsen.
Jag har en röd katt. Och ännu rödare blev han i ljuset från min röda lampa. Allting blev rött. Det här är en helt omaniupulerad bild, tro det eller ej.
Jo jag var ju där på inspelningsplatsen och skulle fota. Men i vanlig ordning är jag hundra gånger mer intresserad av att fota hundar än av någonting annat. Den här lilla scenen som utspelade sig mellan två för varandra okända hundar var så näpen att jag inte kunde låta bli. Den svartvita hunden drog och slet i kopplet för att den var så ivrig att komma fram till sin frände. I hundvärlden snackar vi verkligen Jag gillar olika på riktigt.
Jag var på väg från köket till toaletten när jag såg den här fantastiska bilden i ögonvrån. Tur att kameran var i köket och inte i vardagsrummet säger jag bara. Det här är tredje bilden jag tog. Jag var tvungen att göra kattuppmärksamhetsljud för att få honom att titta dit jag ville, nämligen på mig, samtidigt som jag var livrädd för att han skulle hinna gå därifrån innan jag fått den bild jag ville ha.