
Konserthuset är aldrig så fotogeniskt som i solnedgången.

Konserthuset är aldrig så fotogeniskt som i solnedgången.

För några veckor sedan såg jag solen gå upp över koloniområdet Iris.


Fortfarande ute vid Rucklet. Det har ju som sagt försvunnit lite bilder här och var. Älskar skogen. När man får titta på den inifrån. Typiskt perfekt upplägg. Hatar mygg, bromsar, lömskt gräs som kittlar på smalbenen, ormar och kvistar som knäcks.

Vi åkte till Rucklet och tog med oss två ballonger. Tänk om man fortfarande blev så här skitglad av en ballong.
Jag blir förstås precis så skitglad när jag hittar något färgglatt i en fin form på loppis. Hm. Kanske inte så stor skillnad ändå när man tänker efter. Eller som finaste F sa idag: Vissa människor har så mycket kontakt med barnet inom sig att de inte känner att de behöver ha ett barn utanför sig.


Vi har rökt en del pipa på balkongen den här sommaren. Dessvärre ser jag mindre begåvad ut på alla bilder, så ni får stå ut med bilder på Vargen som utövar denna ädla konst istället.

Min mobil blev stulen innan jag hann ladda in en massa bilder till datorn. Detta gör att flera dagens dagens är för alltid försvunna. Men istället bjuder jag på en bild från samma helg som jag var hos pappa och hälsade på. Jag badade för första gången på väldigt många år utan att oroa mig för eventuella sjöodjur och hajar i vattnet. Vilken befrielse att bada i sin barndoms tjärn! Jag simmade och stod på händer och pappa kallade mig FEGIS när jag inte vågade hoppa från hopptornet. Själv både hoppade och dök han som om han var värsta tonåringen.
På bilden är jag nybadad, osminkad och skitlycklig.


Bild 190 är egentligen tagen dag 189. Bara minuter efter att den här bilden togs satt jag med ett tre millimeter långt sår på hornhinnan och en piratlapp för ögat. Att det var ett tre millimeter långt sår visst jag visserligen inte förrän dagen efter på sjukhuset efter en undersökning.
Man ska helt enkelt passa sig för att gå och knipsa i andras trädgårdar.
Ögat mår bra nu, tackar som frågar. Redan efter två dagar hade smärtan försvunnit helt, och ytterligare någon dag senare hade jag tillbaka full syn på ögat.